SJUKT STOLT MATTE!
Var ute på en promenad med Cooper nyss och jag blev helt förvånad
Jag släppte ner honom utanför svalen, fullt bered på att få rycka och dra innan han frivilligt skulle gå
dvs efter man lyckats lä,mna gården MEN
han gick fint efter mig, blev så himla förvånad över att se honom bredvid mig att jag höll på att trilla
han var så duktig där han gick bredvid mig, han försökte inte springa fram till varenda dörr han såg
utan hade koll på vart jag gick
och ifall han stannade upp för att nosa så kom han direkt när jag ropade
behövde inte stå i en kvart och vänta på något som aldrig skulle hända eller slita honom därifrån
För första gången kändes det riktigt skönt och fridfullt att gå där med Cooper
Behövde inte oroa mig för något, bara gå där med ett fånigt men stolt leende på läpparna :)
Senare blir det ännu en promenad, en lite längre
Då ska han få träffa Torres också, så får jag också någon att prata med :P
